bjorkro

det är så tomt utan hjälmared och ni fantastiska vänner där. jag kan ju bara hålla med er på HOP - hjälmareds olyckliga poeter. vilken sida! vilken förståelse! vilken samling. vilken idé.
lina och jag i monterosso får representera alla de nya vyer som vi hjälmaredare nu kollar ut över;





men livet rullar på här hemma i nykvarn och södertälje. jag har firat mors dag, vart på studentmottagning, planerat sommaren (som jag inte får ihop, tänk att jag alltid ska lyckas bli så upptagen utan ansträngning, fascinerande och frustrerande), tränat, packat upp, köpt hus i södertälje, träffat vänner, träffat lilla fina immanuel, beställt biljett till norrland torsdag till tisdag (japp, jag ska hänga med släkt, elina, elias, ylva och annat fint folk! kom och häng med oss!). jag kan nästan tro att hjälmared var en dröm, lite för bra för att vara sann. men det var den inte, tack och lov. och ja, jag har det bra här hemma. livet levs.




jag tog just fram min dagbok från när jag var i etiopien förra året. wow jag skulle vilja citera hela boken! så fantastiskt jag har skrivit, så lycklig och hemma jag var i etiopien. jag orkar inte citera hela boken. men jag ska berätta vad jag skrev i de sista meningarna 4 mars;

"snart är resan slut. tråkigt! men jag går med en känsla av att jag inte måste känna mig klar. jag kommer tillbaka :)"

tänk så rätt jag hade! ju närmare resan kommer, desto mer börjar jag fatta att jag faktiskt ska åka, i 9 månader! jag känner mig verkligen kallad och buren i detta. just nu är jag lite nervös eftersom jag som sagt har börjat fatta iallafall litegrann att jag faktiskt äntligen ska få åka. och för att jag inte vill lämna det som är så bra hemma. säg att ni finns kvar när jag kommer tillbaka!


jag ska citera ett till ställe i min dagbok. jag är just nu fascinerad över min egen övertygelse. detta skrev jag 23 februari i etiopien;

"det känns så rätt. wow! jag har verkligen en längtan efter att få vara här. det är så härligt när barnen kommer springande mot en och pussar och kramar och vill hålla handen. de är underbart fina. det finns så mycket att göra här, saker som verkligen får betyda och påverka en annan människa. jag tänker hur jag kommer sakna hemma, men att detta också känns hemma. vilken härlig dag!"
ah! som en profetia. jag blir så känslosam när jag skriver om och tänker på detta. Gud är god.



frida här är han! - mannen under träden; kidos.
vilken fantastisk människa! en förebild för mig. såhär skrev jag om honom;

"det sitter en man under ett träd utanför vårat guesthouse varje dag och putsar skor. när han talar låter det som om han rest runt i världen och upplevt mycket. han har lärt mig mer än många människor gjort tillsammans. jag skulle vilja säga att denna kidos är bland dom absolut visaste människor jag träffat. hur han lärt sig allt detta?! det han har gjort är att sitta under ett träd i etiopien och putsa skor. engelskan har han lärt sig av människor som gått förbi, och sin vishet har han byggt genom människor som han med under sitt träd. det tycker jag säger en hel del om livet!"

nu tänker jag inte avslöja mer ur min dagbok ;)





i natt kommer min släkt på besök - en familj från umeå som är både kusiner, sysslingar, farbror, något mer från mammas håll, samt gudföräldrar till mig - samtidigt! ja, de är alla med i samma familj. sug på den! det kommer bli fantastiskt kul att träffa dem!
här är en fantastisk bild på farmor och kusin emil, säg är den inte rolig! så talande.