bjorkro

En av alla lyckliga stunder på hjälmared

idag vaknade jag upp hemma i min säng i nykvarn.
där fanns ingen elina som knackade på min dörr. ingen elias att sitta kvar med efter att alla andra gått från frukosten. ingen sofia att borsta tänderna med. inga leende lärare som vill ha lektion. ingen kristoffer som förföljer ens steg. ingen gerd som styr och ställer i matsalen. ingen frida som kommer med ett finurligt leende och ett godsedjur i handen. ingenstans kunde man höra petters ordvitsar eller oscar som sjunger på moppepojkar. var är elins skratt som hörs över allt? var är ayad som borde stå med en cigarett utanför huset i morgonrock och flipflop oavsett väder?
var har alla självklarheter tagit vägen?! var är den vackra sjön, alla dialekter och alla fantastiska människor?!


de senaste dagarna har varit misär på hjälmared. hur mycket vätska kan människor ha i kroppen egentligen. när man tror att nu kan det inte rinna fler tårar längre, då kommer det fler! det gjorde så ont i hjärtat att lämna hjälmared och alla fantastiska vänner. det gjorde så ont att se era tårar falla ner för kinderna. att se en efter en åka iväg, för att sen vända hjälmared ryggen och själv åka därifrån. fruktansvärt!
på hjälmared har jag vuxit och blivit starkare. jag har levt ett liv bättre än jag hade kunnat tänka mig. jag har fått vänner som jag tycker så mycket om att det värker i hjärtat. när ses vi igen?!

åh vad jag älskar er hjälmaredare! det känns outhärdligt nu. men vi kommer ses igen. fast det svider i hjärtat att vara borta från er i 9 månader. jag vill vara med er i göteborg. även om jag vet att jag kommer ha det bra i etiopien och att några av er kommer och hälsar på - vilket gör mig så lycklig! och ni finns ju kvar här. men just nu är det bara så tomt utan er.


jag vill verkligen tacka för det året som varit! tack! tack! tack! tack! mina ord är slut, jag finner inte ord som kan uttrycka nog. men ni är vackra, vackra människor som jag fått äran att dela livet med.