bjorkro

jag fick nyss ett sms av vår fadderledare från Transtrand i somras. hon började ungefär såhär;

hej darlings!
kommer ni ihåg när vi sov
nedanför trappen i storstugan
och låg och viskade till varann.
fint minne tycker jag.
ett av många :)

åhh jag saknar't! livet rullar på här hemma och ibland glömmer jag nästan bort det underbara jag fick vara med om i somras. det känns nästan som om jag går in i ett narnia-skåp varje gång jag åker upp till Transtrand. nästan lite för bra för att vara sant. lite närmare himlen brukar vi säga, inte bara på höjden ;)
så mycket vi gjorde. så mycket roligt. så mycket galet. så mycket lugn. så mycket allvar. så mycket mycket. så mycket extremt. så mycket lagom.
skratt - fulla av glädje, leende ögon och kärlek.
tårar - fulla av glädje, förtvivlan och kärlek.
kärlek - som vänner, familj...
accepterad - som den man är.

det blir sådär ni vet så att man inte vet var man ska ta vägen nästan. man önskar man kunde skruva tillbaka tiden och få uppleva allt igen. njuta ännu lite mer av allting för man förstod nästan inte hur bra det var. saknar allt och alla.
alla helgalna väckningar, lerkrig, faddersnack, lovsång, mysa på loftet, de fina fjället, alla kvällar, stämningen...


ord kan aldrig förklara. tänkte lägga in en bild men dt vill inte min dator... får se det som att bilder inte heller kan förklara fast en bild säger mer än tusen ord.



men massa kärlek till alla som var i Transtrand 10/6-6/7 sommaren 2008. ser fram emot att träffa er alla igen. jag hoppas det blir snart. det gör lite ont i hjärtat att det flesta bor på andra sidan landet. men som jag tycker om er ändå! :)



<3